marcusskriver

Det var torsdag förmiddag, denne stenhårde kille som aldrig visar några känslor hade nyss pucklat på en kompis till mig. När jag och två nära vänner till mig fick höra detta så tänker vi att detta måste få ett slut nu. Denna kille ska inte kunna puckla på allt som kommer i hans väg!

Så vi tre går mot matsalen där han sitter och gastar om sitt senaste offer, när vi kommer in så hånar han oss och säger till sina kompisar runt om

-Titta, där kommer ju 9B bögarna.

Dessa ord, kan vi alla tre läsa från hans kalla läppar. Sedan bara händer det, Olle går fram till killen och frågar

-Varför håller du på och slår på alla på skolan för?

Olle hinner inte mer än att ställa frågan förens killen flyger upp och vevar mot Olles ansikte med knyten näve, lyckligtvis lyckas Olle blocka alla slag och tar ett hårt grepp i killens käkben och kastar sedan honom så att han flyger in i mjölkmaskinen någon meter ifrån. Killen kommer snabbt upp på fötter igen och hoppar på Olle bakifrån och slår mot ansikte och bröst, jag som inte reagerat och fortfarande är chockad över händelsen reagerar snabbt och går in och låser killens armar så han inte kan utdela slag i Olles ansikte.

Men killens kompis är snabbt framme och drar iväg mig ifrån händelsen, när bråket hållit på i 1 minut så ingriper Kevin och delar ut två snabba knytnävsslag i killens bakhuvud, och killen börjar känna sig groggy. Bråket bryts sedan och vi drar oss därifrån.

Olle och Kevin går in på sin lektion, och jag sätter mig i korridoren med tre tjejkompisar. När jag sitter i korridoren och tittar ut genom fönstret så ser jag killen komma med bestämda steg mot skolan. Någon minut senare kommer han fram mellan skåpen och säger 

- Hallå Falck, med ett leende på läpparna 

Jag svarar bara 

 - Tjena, och sedan tänker jag inte mer på varför han kommer emot mig.

Sedan går allting snabbt, han kastar sig mot mig och ger mig fyra knytnävsslag i tinningen. Allt svartnar i någon sekund och sedan lyckas jag resa mig upp och just i den sekunden när jag reser mig upp så kommer det en lärare och stoppar upp bråket.

Jag är rasande arg och börjar ringa till folk som kan hämnas rejält på denne killen, och jag känner även hur adrenalinet pumpar och mitt hat stiger fort. I detta läge så känner jag inte ens av att jag nyligen fått fyra hårda knytnävsslag i huvudet.

Jag går ut och genom min ilska så sliter jag av en cykelsadel att kunna ge igen på killen med, men när jag slitit av sadeln ser jag honom åka hem tillsammans med vaktmästaren.

Efter denna händelse så blev det efterföljder och i detta fallet gick det här till rättegång. Målet var misshandeln mot mig. Jag kände verkligen ångest att gå till rätten och se denne kille i ögonen ännu en gång, jag trodde aldrig jag skulle klara av det!

Men dagen kom då det var dags att avsluta detta fall, i rätten. När vi klev in i rättssalen så låg min puls på 300slag i sekunden och jag kände att svetten var nära att börja rinna. Vi börjar med att förhöra mig och återberätta vad som hände och sedan killen, jag börjar känna mig mer starkare och mindre nervös när jag ser honom sitta där på andra sidan, kanske tre meter bort och hitta på vad som verkligen hände den torsdagen.

Sedan så lägger jag märke till det, att han darrar på rösten… Jag undrar varför och kollar på honom, då ser jag att han är nära på att börja gråta. Denna stenhårda kille som aldrig visar någonting sitter ungefär tre meter bort och har gråten i halsen när han återberättar vad som har hänt. När jag försöker få ögonkontakt så vänder han bara bort huvudet och stirrar ner i golvet.

Det är då, då jag känner att även fast han misshandlade mig och jag mådde dåligt flera dagar pga. Verk och svullnad i huvud och även psykiskt dåligt att jag har kommit ur denna duell som segrare.

För när jag ser att denna kille är nära på att börja gråta ser jag hopp hos honom, vilket jag aldrig trott skulle finnas. När han visar sina känslor öppet på en rättegång, ja det är då jag känner att jag är segraren ur duellen.

Som jag ser på situationen idag så känner jag mig som en hjälte. En hjälte som har skapat lugn på skolan. För dagen efter rättegången, då denna hårda kille satt och hade gråten i halsen så har han inte varit på och pucklat på en endaste elev, det är då jag känner att jag har lyckats. Jag tycker själv det var värt att ta smällen för resten av eleverna på skolans skull. 

Han klarar fortfarande inte av att kolla på mig, varje gång jag möter hans blick så himlar han bort med den.

Så snälla, LÄS och LYSSNA!
Våld löser våld, o våld löser INGENTING!

/ M